Jag "curlar" för att de ska orka med sin vardag.
Men istället för att säga att jag "curlar", använder jag istället ordet underlättar.
Jag underlättar för mina barn.
Det tog ett tag innan jag insåg hur jag kunde hjälpa mina barn för att de skulle slippa hamna i låsningar samt hur jag kunde underlätta för dom att orka med skoldagar.
Viggo har alltid haft svårt att ta på sig sina kläder. Hans finmotorik är inte den bästa och han kan helt tappa bort sig om kläderna skulle vara på avigan.
Det har tidigare lett till att det blivit konflikter i samband med påklädning då jag inte riktigt förstått hur svårt och energikrävande det var för honom att klä på sig.
Något så enkelt som att klä på sig kunde suga musten ur honom och bidra till en riktigt dålig start på dagen.
Och en dålig start på dagen ledde till en dålig skoldag.
En ond cirkel som snurrade på innan flygledaren kom på lösningen.
Jag satte mig in i hans situation och hur han upplevde situationen och jag insåg då hur kaosartad det kunde vara för honom.
Min lille pilot förbereder sig för sin flygtur till skolan.
Han går igenom sin egen check-lista och testar alla sina knappar och går igenom allt steg för steg innan han kan starta planet och flyga till skolan.
När han nu står och går igenom sin lista så kommer flygledaren och börjar diskutera vad han ska ha på sig.
Ska det vara t-shirt som är långärmad eller kortärmad?
Ska det vara korta eller långa strumpor?
Vill du ha mjukisbyxor eller vanliga byxor?
Flygledaren stör piloten som blir irriterad och säger till att det finns inte tid till det nu. Vänta!
Men flygledaren hör inte och börjar lägga fram kläderna på instrumentpanelen och flyttar undan check-listan.
 |
| Från autism manners |
Flygledaren tjattrar på och håller fram kläderna och säger att piloten får faktiskt ta en paus nu och klä på sig för det har minsann hon bestämt. Det börjar bli ont om tid och det är snart dags att flyga till skolan.
Nu blir piloten skitförbannad och ber flygledaren att dra åt helvete!!!
-Inte nu sa jag för fan, stick!!!!
Flygledaren förstår ingenting. Hon försökte ju bara vara snäll och hon har minsann också ett tidsschema att passa. Nu blir ju hon också irriterad och fräser tillbaka och snart är grälet i full gång. Mitt i allt kommer en annan pilot (storasyster Alva) och skriker att nu får han dämpa sig för han gör så att hon får ont i öronen och då kan inte hon följa sin check-lista för sitt plan.
Till sist går piloten i strejk och planet blir inställt. Det blir ingen resa till skolan och flygledare har helt misslyckat med att få upp planet i luften och i tid komma till skolan.
Hela dagen blir förstörd för den lille (och stora) piloten och flygledaren känner sig förstörd och vill säga upp sig.
 |
| Från Autism manners |
Ja, så kan man ju inte ha det !
Alltså får flygledaren tänka om och göra om. Igen!
Dagen före flygningen kallar flygledaren piloten till ett kort möte. Hon lägger fram ett schema, ett väldigt tydligt schema med bilder så det är blir lättförståeligt.
Då framkommer det klart för piloten vad som förväntas av honom.
Han blir väckt av flygledaren och får minsann frukost på sängen samtidigt som flygledaren tar en kopp kaffe med honom som sällskap. Vilken trevlig början på dagen.
Sedan går de tillsammans ner till personalrummet (vardagsrummet) och flygledaren informerar om hur tidsplanen ser ut innan planet ska lyfta och hur lång tid det är kvar innan det är dags att ta på kläder.
-Tack, säger piloten och tittar på tv medan flygledaren packar i ordning väskor och var 10 minut upprepar hon hur lång tid det är kvar innan piloten ska klä på sig.
När det är tio minuter kvar börjar piloten ladda inför skoldagen och går igenom sin check-lista.
Flygledaren kommer och säger att det är dags att klä på sig och då är piloten klar med sin lista och kontroller och kan då koncentrera sig på att ta på sig kläder.
Innan det är dags för att lyfta får piloten veta vad det är för ämnen i skolan när han väl har landat där och vilken tid som han ska få åka hem.
Min lille pilot känner sig nu väl förberedd för sin resa och kan lugnt starta planet och komma iväg till skolan.
Flygledaren har haft en riktigt lyckad "take-off".
Nu funkar det naturligtvis inte så här bra varenda morgon men det har blivit så mycket lugnare och betydligt gladare barn och föräldrar sedan förberedelserna sattes i bruk.
Jag har gjort som så att vi ger barnen frukost på sängen och sedan går C ner med Alva och jag stannar kvar med Viggo på ovanvåningen för att få en så lugn start som möjligt på dagen.
Och det har lett till att vi har barn som nu är betydligt mer lugna inför att gå till skolan.
Jag behöver inte längre bända loss Alvas fingrar från ytterdörrens dörrkarmar där hon har hållit sig fast för att jag inte ska kunna få ut henne till bilen.
Under dessa kaosartade mornar tror jag hela Hölö kunde höra skrik och panik från Gökboet.
Mina barn har inte haft bestämda sysslor hemma heller. Har de velat hjälpa till så har de fått göra det på deras villkor.
Nu det senaste året har jag märkt att barnen vill hjälpa till mer och jag tolkar det som att de nu har den energi som behövs för att orka hjälpa till efter en skoldag.
Alva vill hjälpa till med matlagning, dammsuga och torka av golv.
Viggo vill damma av skåp och hyllor samt hjälpa till med matlagning.
De vill t.o.m. städa sina rum och flygledaren finns med och strukturerar i vilken ordning rummet ska städas. Risken är annars att de blir stående och tittar på röran och vet inte vart de ska börja och städningen känns övermäktig.
Jag har alltså försökt att inte ställa krav på barnen förrän jag vet att de kan klara av det. För ställer jag krav som gör att de misslyckas, kommer det bara att leda till utbrott och förtvivlan.
Ställer jag däremot krav som barnen kan klara av, blir barnen glad och får uppleva att de kan lyckas med det jag förväntar mig av dom.
Kalla det curling om ni vill och se på det negativt om ni så föredrar men detta förhållningssätt har lett till att vi är en betydligt mer lugn harmonisk familj och mina barns närvaro i skolan har ökat med nästan 100 %.
"Vi bör undvika straff, konsekvenser, belöningar och tillrättavisningar när vi vill påverka våra barns beteende. För att få en förändring måste vi använda metoder som gör att barnen lyckas."
Från boken "Barn som bråkar. Att hantera känslostarka barn i vardagen"
av Bo Hejleskov Elvén och Tina Wiman
Roligt från Viggo 9 år
Jag och Viggo satt och pratade om litet allt möjligt innan han skulle lägga sig. Till sist jag sa god natt, älskar dig och sov så gott.
Viggo
- vet du mamma, du är en rätt trevlig person när man lär känna dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar