-Jag vill krama all kärlek till dig, sa hon och tog i så hon blev röd i ansiktet för att krama så hårt som möjligt.
Alva var också den som kom in på morgonen till mig och Conny och ville mysa i sängen när hon var mindre.
Viggo ville men tyckte att det var jobbigt när han var liten. Han ville så gärna göra samma som Alva men problemet var att han inte riktigt visste om han tyckte om det eller inte.
Alva älskar att bli kliad på ryggen och det är något hennes storasystrar får ställa upp på när de är här. En gång satt Viggo och tittade länge på när storasyster blev kliad på ryggen av deras storasyster Sandra.
-Ska jag klia dig också, frågade Sandra Viggo.
-Ja, sa Viggo.
Vi kunde se att han rös men inte av behag utan obehag. Men han sa inget.
-Vill du att jag ska sluta, fråga Sandra.
-Ja tack, sa Viggo och flyttade sig långt bort.
Jag har aldrig fått de där långa mysiga stunderna som jag kan se ibland på bl.a. Facebook som andra föräldrar har med sina barn.
Men jag har varit så oändligt lycklig för de korta ögonblicken som jag får emellanåt och jag värderar dom högt.
Alva har tyckt om det men inte klarat av att vara stilla särskilt länge då "springet i benen" kommer igång.
Viggo har känt sig obekväm med närhet och inte riktigt vetat hur han ska bete sig.
Viggo har inte tyckt om att vi sitter för nära honom i soffan. Han kan be mycket artigt att vi ska flytta oss litet längre bort från honom.
Men ju äldre han har blivit så har han lärt sig mer och mer att kunna acceptera närhet fast på hans villkor.
Han vill inte såra någon så han svarar ärligt när han får frågan
-kan jag få en kram?
med ett artigt
-nej tack!
Just detta med kroppskontakt är något som jag har tränat på tillsammans med Viggo. Att hälsa på en ny person kan vara väldigt obekvämt och jobbigt för en person med autism.
Jag ska försöka förklara hur det kan vara för en autistisk person som ska träffa någon ny för första gången.
Först och främst så är det en främmande person, du vet inte hur hen kan bete sig efter som du aldrig sett hen tidigare. Kanske personen ska skoja och skämta och så förstår du inte skämtet överhuvudtaget? Eller så kanske du skrattar när man inte ska skratta.
Sedan ska du titta personen i ögonen vilket är bland det jobbigaste i hela processen. Hur länge måste ögonkontakten hållas?
Du ska ta personen i hand. Tänk om det finns bakterier eller om handen är svettig eller var har den handen varit tidigare?
Kommer personen prata högt? För det gör väldigt ont i öronen om personen pratar högt.
Under tiden är det rörelser, ljud och dofter omkring som pockar på uppmärksamhet.
Och så måste du komma ihåg personens namn.
Det är ganska mycket eller hur? Något som vi kan tycka är så enkelt som att bara ta i hand, "tjena tjena" och sedan är det bra med det.
Ibland kan även jag ha svårt att läsa av mina barn när de vill eller inte vill ha närhet och då måste jag fråga.
-får jag krama dig?
-får jag hålla din hand?
-går det bra om jag sitter här bredvid dig?
Undrar om det finns fler föräldrar som gör så, frågar om närhet?
De gånger som mina barn har velat vara nära är när de varit mycket sjuka med hög feber. Det är också då jag säkert vet att barnen inte mår bra. När de sitter stilla och vill sitta i knät eller ligga i famnen hur länge som helst. Då är det något som inte stämmer.
När Viggo var 2-3 år och gjorde illa sig så ville han alltid upp i famnen till mig men han klarade inte av att jag höll om honom. Vilket naturligtvis var problematiskt.
Jag ville ju så gärna trösta och blåsa bort det onda men fick inte för honom då han inte klarade av den sortens närhet. Till sist kom jag på att jag kunde ha honom i knät med hans rygg mot mig och hålla om honom med ena armen och bara hålla om löst. Om trycket från mig blev för mycket så ålade han sig ur min famn.
Men nu sedan ett år tillbaka så börjar jag få mer av den närhet som jag har längtat efter.
Jag kan se år av träning och även en del massage (ska berätta om det framöver) ge resultat.
Viggo kommer fram och kramar mig flera gånger om dagen.
Jag kan sitta nära honom när vi läser saga och jag kan få hålla om honom.
Sedan vill jag slå ett slag för husdjur. För våra katter älskar Viggo villkorslöst och när de ligger vid hans sida så sitter han så stilla han kan.
 |
| Mys med katten Findus |
För några dagar sedan när jag skulle lägga Viggo sa han att jag skulle lägga mig bredvid och hålla hand medan vi lyssnade på saga.
Jag låg nog kvar en timme efter att han somnat bara för att det var så mysigt.
Jag som mamma använder den närhet jag får till max
 |
| En stund av närhet |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar