Mer än vanligt vilket har många olika orsaker.
Det tar tid att finna ro i den nya vardagen då man ska försöka att rucka så litet som möjligt på det väl intränade rutinerna. Barnen är skitduktiga, de kämpar på med nytt i skola och nytt på hemmaplanen. Det är klart att det blir smärre ubrott mer än vanligt.
Men jag känner ändå hopp inför det nya.
Jag har många vänner, kollegor och familj som finns där och ställer upp. Kramar om, övernattningsmöjligheter (när man behöver komma hemifrån för man inte kan andas), fina ord och uppmuntran, hjälp med att komma ihåg de måsten som försvinner i denna trötta kvinnas hjärna och sedan bara finnas där för att lyssna och ge råd när man själv blir helt vilsen i de invanda intrampade spår som man gått i under flera år.
Det hjälper att få någon annans syn på den tillvaro man befinner sig i för att kunna se mer klart och inte snubbla tillbaka till det som varit förut.
Denna helgen har gett mig så otroligt mycket energi efter att ha varit mer eller mindre däckad i bihåleinflammtion. Jag började med att köpa blommor till mig själv och litet bubbel.
Den extremt alerta och full-med-massa-energi kattungen Babsan ger mig möjlighet att bara få skratta flera gånger åt hennes upptåg, likaså kan jag bli lätt gråtfärdig när hon river ner gardiner eller hänger som en liten tiger fast i min fot på morgonen som hon tagit som byte.
Tro mig, hon biter sig fast i min fot och morrar
Viggo har redan konstaterat att den katten har ADHD så hon passar bra in hos oss på gökboet.
På fredagkvällen blev jag påmind om en planerad vinkväll som inte blivit av för att, tja livet pågår ju konstant och man glömmer bort eller hinner inte med.
Men nu skulle den bli av. Så jag inköpte en flaska bubbel (är inte alkolist 😉) och en stor påse lördagsgodis.
Sedan tillbringade jag kvällen och även en bit in på natten hemma hos en annan mamma och babblade och bubblade om allt mellan himmel och jord. En stor energikick gav det.
Och inte dåligt att få en väldigt god Irish Coffee serverad i ett fint Muminmamma glas 😂
Väl framme började vi inne på Tropicarium, ett ställe som Viggo länge velat gå in.
Det är jättestort. Från att ha haft i princip fobi mot alla kryp som blomflugor, ville nu denna kille in och titta på stora spindlar, skorpioner och ormar.
Så lycklig han var!!! Jag kan verkligen rekomendera det. Framförallt nu på sensommaren när det inte är lika mycket folk där. Fiskarna och hajar fascinerade honom och att han sedan fick möjlighet att klappa stingrockor gjorde ju inte saken sämre.
Vi vandrade sedan backe upp och backe ner på Kolmården, tittade på noshöringar, elefanter, apor och alla savannens djur.
Viggo älskar alla djur. Han vill bli både veterinär, bonde och djurskötare.
Ett stort plus på Kolmården som jag vill tipsa om är att man kan boka linbanan så man kan åka själv och inte dela med främmande, något som Viggo kan tycka är väldigt jobbigt.
Likaså kan man boka plats på delfinföreställningen så att man inte behöver stå i långa köer och trängas. Så detta ordnade jag dagen före vilket gjorde att dagen flöt på ännu bättre.
Det underlättar också att åka på sensommaren då det som sagt inte är samma trängsel med människor, inte lika varmt som mitt i sommaren och inte lika mycket köer till toaletter och matställen.
Viggo hade bestämt sedan länge att han ville ha nachos på Mexican Corner så självklart blev det som han önskade.
Att få gå runt med Viggo i flera timmar, lyssna på hans entusiasm och ideér om hur man ska kunna rädda utrotningshotade djur, få kramar, sitta och småprata och se hur riktigt glad han var och hur bra han mådde, det gav mig en sån otrolig lycka.
Med tanke på allt jobbigt och tufft jag och han har gått igenom och det som även kan komma i framtiden, så gav denna dagen både mig och Viggo en rejäl energikick framåt.
Han blev överlycklig över en säl som flera gånger simmade fram till honom mot rutan och tryckte sig emot honom, att han blev litet blöt från delfinerna som plaskade, att han kände att han och djuren har ett speciellt band och att han var mitt fokus hela dagen.
Vi avslutade med att köpa gosedjur och sedan köpa middag på KFC i Nyköping innan vi åkte sista biten hem till Göboet i Hölö.
Han har strålat hela kvällen och somnade som en stock nu när jag lade honom.
Jag har nu rensat färdigt i mina lådor, slängt det sista som kan påminna mig om det som varit, eldat upp den sista dagboken och känt mig lättare inombords
Det har varit en av de bästa helgerna jag haft på väldigt länge och jag behövde det verkligen.
För att bli påmind om det fina jag har, det fina som jag vill ha kvar och att jag är värd att få njuta av livet.