För många barn innebär det sovmorgon, utflykter eller resor, kanske bara slappa litet, vara på fritids några dagar, umgås med familjen och ha roligt tillsammans.
Föräldrar har kanske bokat resa till Sälen eller Thailand. Kanske de måste jobba några dagar och sedan semester några dagar för att åka på aktiviteter tillsammans med sina barn.
För oss som lever med NPF kan lov se väldigt annorlunda ut.
Föräldrar börjar redan några veckor före själva lovet att känna stress och press för hur de klara att vara hemma under lovet med barnet/barnen som har NPF.
Fritids kanske inte är en möjlighet p.g.a. att barnet inte får det stöd som hen behöver och därför inte kan vistas där.
Ett lov, uppehåll från skolan, innebär rubbning av de rutiner och strukturer som barnet behöver och är van vid.
Rubbningen kan innebära kaos för barnet och ångest över att inte ha något att göra.
Och kom nu inte och säg att det är nyttigt för barnet att lära sig att ha tråkigt.
I många fall innebär det inte tristess utan blir ångestframkallande istället.
Föräldrar våndas över hur de ska hantera och stötta sina barn.
Kanske barnet måste vistas på fritids då ekonomin inte är tillräcklig eller för att semesterdagarna inte räcker till.
Ett barn som vistas på fritids utan rätt förutsättningar blir en urvriden trasa som kommer hem och ger utlopp för all frustration som samlats under dagen.
Eller så ringer fritids personal efter föräldrarna för att barnet brutit ihop på fritids och de måste åka och hämta barnet. Föräldrar som måste ta VAB för att barnet mår för dåligt för att kunna vara på fritids.
Sedan finns det de barn som trots förslag på aktiviteter inte kan få för sig att genomföra dom. Det är för stor skillnad från det som brukar vara med skola.
Lov är inte alltid återhämtning.
Som förälder till barn med speciella behov kan man ibland undra om man kommer överleva att umgås med sitt barn 24/7 under en vecka. Kommer man orka att stå ut med alla sammanbrott och frustrations utbrott, ilska och ångest?
Kommer man sedan att få barnet till skolan EFTER lovet?
Ibland kan jag tänka att helger och lov borde förbjudas. För måndagar och skoldagar efter lov är totalt kaos när barnet ska tillbaka till skolan i denna familjen.
De första dagarna på lovet är det ganska lugnt. Barnen är trötta och vill bara ligga och ta det lugnt. Men sedan kommer rastlösheten krypande.
Jag har förberett med aktiviteter men det är sällan barnen kan hålla sig kvar vid en och samma aktivitet under längre stunder. För det är ju inte som vanligt med skola och rutiner och struktur.
Det krävdes många tunga lov innan jag kom fram till en lösning för mina barn.
Rutinerna som vi har på vardagar när det är skola, de finns kvar även när det är lov. Barnen går upp ungefär samma tid och lägger sig ungefär samma tid som när det är skola. Någon timme senare kan de vara vakna ibland.
Rutiner som vi har på morgonen före och efter skola finns kvar.
Sedan görs det scheman över det som ska göras under lovet.
Barnen har max 2 förslag att välja på. Försöker att komma ut någon gång under lovet så de får litet frisk luft. Men då ska det helst varken snöa, blåsa eller vara för kallt.
 |
| merstruktur.se |
Jag planerar in dagar då vi gör ingenting speciellt och planerar in utflykter. Inget spontant för det fungerar inte, då blir det oftast tvärstopp.
Det gäller för mig som flygledare att se över hur trafiken är på offentliga ställen som t.ex. Naturhistoriska museet. När är det minst människor där? Vad finns det att titta på? Vad finns det för mat att äta? Vilken dag har mina små plan som mest energi för att orka med en långflygning? Dagen efter en sådan utflykt måste oftast vara tom då de är helt slut från dagen innan.
Jag har känt press på mig att barnen måste ha gjort något roligt för att sedan kunna berätta om det i skolan. För det är ju den vanligaste frågan när barn kommer tillbaka från lov....vad har ni gjort på lovet?
En sådan fråga kan göra så mycket skada. Inte bara för barn med NPF utan även för de barn som inte har en bra hemmiljö eller som kanske inte kan göra något roligt ( som oftast är samma sak som dyrt) då deras föräldrar/förälder inte har råd.
Hur kul är det egentligen då att sitta mitt bland alla sina klasskamrater och höra vad de har gjort och veta att man själv inte har något alls att berätta. Att man kanske måste hitta på något för inte vara utanför den där gemenskapen om att lov innebär massa roliga aktiviteter och resor.
Nej, jag tillhör inte dom som säger eller tycker att det är skönt med lov. Det är så mycket planering som krävs för att loven ska fungera. Däremot kan jag numera säga att sommarlov är okej. För då är det lättare att få ut barnen och vi har nära till naturen. Det är varmare och då är det inte lika mycket krångel med kläder. Men som sagt när skolstarten närmar sig så brukar sista veckan på sommarlovet innebära mycket gråt och oro för att behöva gå till skolan.
Många styrkekramar till er föräldrar som överlevt sportlovet och till er som nu ska överleva lovet.
