När man inte orkar mer .....men ändå måste orka

Jag gör så gott jag kan. 
Det är ett enormt arbete varje dag att få barnen till skolan. 
Man försöker att vara låg-affektiv fast man egentligen bara vill vråla och skrika "ät frukosten och klä på er bara, ni ska till skolan för det är skolplikt, bara gör som jag säger"

@ettparontillmorsa

Men det gör jag inte. För det funkar inte så. 
Jag planerar och strukturerar för att nå målet, få mina plan att komma till skolan, den destinationen som planen absolut inte vill åka till.
Planen ser bara problem på vägen. Problem som jag måste lösa för att vägen dit ska vara säker, trygg och motiverande.
Planen anser att vädret är för dåligt, att sikten är skymmande, det är för kallt, det kan bildas is på vingarna och det finns risk för stora trafikproblem som de anser sig inte kunna lösa själva.

babyblues.com

Jag motiverar, peppar och uppmuntrar. Visar väderkartor, ser till att de är väl utrustade, att de blir väl mottagna vid ankomst så att de får en bra landning på skolgården. Ser till att dagen där kommer att fungera med att någon tar hand om mina plan, ser till att de blir tankade och uppdaterade med viktig information som de behöver framöver.
Jag planerar för hemgången, vilken tid ska de vara klara för hemgång, hur är vädret när de ska hem, vem ska hjälpa dom med navigeringen på hemvägen och se till att landningen hemma går bra. 
Ser till att den som tar emot dom, tankar dom och håller dom hela och rena. 
Att planen får återhämtning och vila. Och även att man redan dagen innan börjar peppa och motivera för nästa dags flygning till skolan.
Går igenom vad det är för väder, vad det krävs för utrustning, vad det kommer att serveras för mat och om den maten inte är bra så får man se till att det finns något att skicka med. 

Idag fick det ena planet ta med sig riskakor och grönsaksstavar då serveras viltfärslimpa och böngryta på destinationsplatsen.

Jag försöker gå igenom fakturor, stötta min personal och hålla flygtornet stadigt.
Jag planerar scheman och diverse kontakter som behövs för underhållningen av mina plan.

Just idag känner jag att jag inte orkar. Men jag kan inte sluta. Jag har ingen att lämna över kontrollbordet till. 

@ettparontillmorsa

Så jag fortsätter....och fortsätter och försöker få allt att rulla på.
Tårarna rinner, hopplösheten knackar mig på ryggen och tröstlösheten håller mig om axlarna.

Just idag vill jag vara ledsen och känna att det är skitjobbigt att vara förälder till barn med speciella behov.
Just idag tillåter jag mig vara ledsen över att det inte blev som jag tänkt mig.
Just idag får jag vara ledsen och gråta och tycka att livet är jävligt orättvist.