Jag är så mycket starkare än vad jag trott.
Jag kan så mycket mer än vad jag anat.
Jag är inte ensam.
Det finns hopp att hålla sig kvar vid och det finns hopp som begravts.
Det finns känslor som ska bearbetas.
Sen är det JAG.
Vart tog JAG vägen?
Vad finns det kvar av mig?
Det pågår en restaurering av mig kan man säga. Bitarna finns runt om kring mig och ska sättas tillbaka på sina platser. Men de bitar som gått av, det som hamnat i dammet i källaren behöver putsas, sprickor behöver fixas och sedan när den är som ny ska den sättas tillbaka på sin rätta plats.
Det är ett mödosamt arbete, jag behöver professionell hjälp av någon med erfarenhet att laga och få saker på plats igen. Varje sliten, kantstött bit behöver omvårdnad, varje bit som tar fram så oerhört smärtsamma minnen och känslor.
Det gör ont! Jätteont!
Jag blir ledsen, tårar rinner och näsan blir till sist täppt.
Ångest kommer och går. Den där elefanten som sätter sig på bröstkorgen har kommit tillbaka.
Ryggen värker, ibland gör det så fysiskt ont i kroppen att jag knappt kan stå upprätt.
Magen gör ont, känns som ett stort sår, håret faller av i tussar när jag tvättar det, det är grått det som växer fram under det svartlila hårfärgen jag har.
Sömnen är urusel och jag skakar i händerna.
Jag har fått eksem på underarmarna som inte försvinner trots kortisonsalvor och mjukgörande, stresseksem.
Mitt i natten kan jag sitta och bara känna mig så tom, en tomhet som värker i bröstet och jag kan inte lindra det överhuvudtaget.
Kurator med erfarenhet, som hjälper andra kvinnor att få rätt på de trasiga bitarna och restaurera dom, sätta dom på sina rätta platser när de är varsamt lagade och kontrollerade, finns där och stöttar.
Min psykoterapeut sedan 8 år tillbaka stöttar och ger hjälp.
Jag behöver all den hjälp jag kan få.
Jag har varit på botten. I rädsla och skräck har jag hamnat på golvet och klamrat mig fast vid klinkerplattorna för att inte falla genom golvet. Väggarna lutade sig över mig, yrsel slog till. Kunde inte för mitt liv resa mig, kroppen var som fastklistrad vid golvet. Men jag hade tack och lov hjälp att ringa som kunde hjälpa, stötta, få mig på fötterna igen, stoppade om mig i soffan, såg till att jag fick i mig något att äta.
Posttraumatiskt stressyndrom och utmattningssyndrom befinner jag mig i med ett stänk av paniksyndrom.
Jag är inte ensam och det är jag så tacksam för.
Men jag är stolt över mig själv. Jag har superkrafter att ta fram och jag kan hålla ihop och planera.
Denna sommaren;
- sålde jag mitt hus
- fann en lägenhet till mig och barnen
- jag rensade 2 stycken vindar, garage och förråd på drygt 3 ton "bra att ha saker" och skräp som jag släpade ut till en gigantisk container under en veckas tid
- Jag packade allting själv och minskade tillbehörigheter från en boyta på 169 kvm till min nya boyta på 79 kvm.
- Jag, två barn och 4 katter flyttade från Hölö till Södertälje i början av augusti.
Under 12 veckor, från att jag bestämde mig för att sälja huset och flytta tills det att jag flyttade in i min lägenhet, gjorde jag allt detta.
Den starka, uppfinningsrika och spralliga Fia finns kvar och börjar komma tillbaka och lysa igenom den ledsna och trötta Fia.
Vänner har peppat mig och funnits där.
Det har inte varit lätt för någon av oss tre, vi tre musketörer, som tillsammans ska finna en ny vardag på ett nytt ställe.
Jag är så stolt över mina barn. Båda är i början av tonåren, har jobbigt med förändringar och har egentligen inget val mer än att bara hänga på.
De går kvar i sin skola och de kämpar på. Älskade, älskade ungar!
Det kommer mer på bloggen hoppas jag nu. Om en ny vardag, ett nytt liv och mitt gamla jag som sakta med säkert börjar hitta sin normala form igen.
Allt kan genomföras, med envishet och goda vänner.
Tack alla som varit mig närmast och som hjälpt mig. Ni är helt, helt underbara! 💖💖
Avslutar med låttexter som stärker mig
Hustle
Just like a lion, you came for a sheep
Oh no, don't try to hustle me
You took my love, mistook it for weakness
I guarantee I won't repeat this
No, don't try to hustle me
Give you all my love 'til my patience is done
Oh no, don't try to hustle me
Don't fuck with me, and don't hustle me
So don't hustle me, no, don't hustle me
Don't fuck with me, don't hustle me
Build it up and you're bound to fall
Oh no-oh-oh, don't try to hustle me (don't try to hustle me)
I spend my days tryna do you right
But you've been blind, you can't see the light
Oh no-oh-oh-oh-oh, don't try to hustle me
Give you all my love 'til my patience is done
Oh no, don't try to hustle me
Gabriellas sång
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Bara få va mig själv
Och då faller alla bitarna på plats
När jag hör dem säga orden som de många gånger sagt
Så många gånger så man nästan tror på allt
Nä, jag tittar inte ner mer
Så, finns det nån här, finns du ens
För, idag ska de höra sanningen
Jag ska aldrig ta skit igen
Ba, ba, bara få va mig själv
Jag ska bara vara mig själv
Ba, ba, vill bara få va mig själv
Men alla orden följer ändå med en hem
Tror att man kan vänja sig och kanske kan stå ut
Men jag ska aldrig mer titta ner igen
Nä, jag tittar inte ner mer
Så, finns det nån här, finns du ens
För, idag ska de höra sanningen
Jag ska aldrig ta skit igen
