söndag 7 januari 2018

Önskan om en fröjdefull jul....eller bara överleva? En NPF-vänlig jul kanske?


från Sveriges television






När jag växte upp så var den ultimata julfirandet som hämtat från "Alla vi barn i Bullerbyn"











från Sveriges television





eller varför inte den fantastiska julen i "Fanny och Alexander".






Barnen ska sitta med tindrande ögon och tålmodigt invänta att få öppna julklapparna som ligger i högar under granen och sedan hälsa tomten välkommen. 
Granen som höggs ned dagen före jul och kläddes på lillejul aftons kväll av föräldrar och barn.

Julbordet ska vara dukat med minst sju sorters sill, hembakat bröd, julskinka, dopp i grytan, Janssons och sedan avsluta med ris á la Malta.
Hembakat knäck, klenäter och struvor ska tas fram med pepparkakor, nötter och mandlar.
från wikipedia


Alla är finklädda och sitter länge och samtalar kring bordet och glädjen, lyckan och tacksamheten bara osar i luften. Det är städat och rent och gärna en brasa ska vara tänd, alla levande ljus och vacker juldekoration i hela huset.
Och det viktigaste av allt är ju att familjen är samlad, helst hela släkten 
och kl 15 sitter alla samlade framför tv och tittar på Kalle Ankas jul.
Visst låter det helt underbart?

Och för mig helt jävla omöjligt!
från blimeradu.se


För vem bestämmer egentligen hur julen ska firas idag?
Det finns så otroligt många måsten, hårda traditioner som absolut inte får brytas och allt ska vara så perfekt, kosta vad det kosta vill. Blod, svett och tårar och framförallt "flygledarens" tålamod.

Men hur är det då med barn som inte klarar av allt detta vid jul?
Som inte står ut med tanken på paket där de inte vet vad som finns i dom?
Som inte klarar av att vänta?
Som inte står ut med att äta där det luktar brunkål och dopp i grytan?
Som inte vill äta annat än makaroner, pommes och pannkakor?

Jag har nu toksänkt kraven som jag ställt på mig själv inför varje jul och nyår.
Jag har tillsammans med barn och man, anpassat vårt julfirande för att vi ska överleva julen och få någorlunda julstämning hemma.
Mina barn älskar julpynt och vill få upp det så fort som möjligt. Så allt tas fram till första advent, ibland kanske en vecka tidigare. Det finns faktiskt ingen lag som bestämmer när detta ska ske.


Granen sätts ihop och kläs med allt (och då menar jag verkligen ALLT) som finns till att hängas i granen.
Vi har inga färg-, glitter- eller någon annan form av tema i granen. Här är det "det som är fint och vackert får hänga i granen tema". Viggo har gjort det enkelt för sig, hans julpynt finns i hans rum året runt för det är så fint.

Barnen äter inte all julmat. Dottern äter skinka, prinskorv och köttbullar. Sonen äter pommes och makaroner.
Vi har ingen pampig julfrukost utan här är det amerikanska pannkakor med frukt och honung. 
Vi har ingen bestämd tid när julklapparna ska öppnas. De ligger under granen där tomten la dom under natten. (Då slipper vi vänta tills tomten kommer dvs minimerar tjat, gråt och oro som hör till väntan)
Tomten är så smart så han har lagt tre speciella paket i barnens rum som de får öppna på en gång när de vaknar och det brukar vara något speciellt som kan sysselsätta och underhålla under hela julafton.




Julbordet är väldigt sparsamt som sagt med tanke på att inte alla äter ALLT som SKA vara på ett julbord. Vi har helt enkelt bara det som vi äter och inget annat.

I år hade jag t.o.m. tagit emot en matkasse som innehöll julbordet vanligaste rätter. 
En nära släkting höll på att få en hjärnblödning när hon hörde detta. 
För att inte tala om reaktionen när jag förklarade att jag inte står och gör klenäter och struvor utan köper det i fall jag skulle bli sugen på det. 





Jag fick då höra att jag minsann inte kan njuta av julen och inte kan tycka att det är kul när jag inte vill/kan lägga ner den tiden på matlagning som enligt henne är tradition att göra.
Men vem har bestämt att man måste stå i köket i timmar och laga en massa mat och sedan är det kanske en femtedel av det som uppskattas av familjen.
Fast det är klart, det är ju fel på min familj också. Vi är ju bevare mig väl inte en NORMAL Svensson familj. 
                                               
                                                         SUCK!

För kan ni tänka er?! Vi klär oss inte i finkläder till julafton. Och vi bjuder inte hem hela tjocka släkten, vi åker inte heller bort till hela tjocka släkten.
Vi är hemma, bara vi utan några som helst krav.
Jag och maken går runt i mysbyxor och sköna t-shirts. Alva springer runt i min urtvättade tröja och Viggo myser under sin filt endast iklädd kalsonger.
Och det är helt okej!
För då har VI en fröjdefull jul. 

Varannan timme så öppnas det en julklapp under dagen. Den som vill får titta på Kalle Anka, den som vill sitta med surfplatta eller mobil får göra det.
Vi spelar litet spel, knaprar på pepparkakor (en av de få saker som jag lägger ner tid på att baka eftersom att barnen tycker att det är kul).
Glögg har vi inte så ofta då Viggo mår illa av doften. 
Vi äter när barnen är hungriga och jag är glad om vi alla fyra sitter samtidigt under en kvart i alla fall innan det är för mycket spring i benen för att kunna sitta still.

Vi hade det jättebra och barnen var helnöjda och då anser jag att jag nått målet med julen. Inga stora krav och förväntningar utan bara ta det som det kommer.

Samma med nyår. Barnen får välja mat, detta året blev det dragonkyckling och chokladpudding.


från satrabrunn.se
Visst, jag skulle hellre äta hummer och skaldjur,champagne och vin men det är gott med kyckling och julmust också.
I år ville barnen titta på fyrverkerier men när klockan äntligen slog 12 då var det mer spännande att titta på våra tomtebloss och försiktigt kika ut på raketerna. Det både lät högt och luktade illa i luften som vi kom inte ut för att titta på det.




Men vad gjorde väl det, barnen somnade på 10 minuter och det är nog rekord med tanke på hur svårt det kan vara att somna annars. Mindre kul att det sedan vaknade 03:30 och var jättepigga medan en annan var mer eller mindre medvetslös.

Fast man kan ju ligga och småslumra framför Askungen och Scooby Doh.

Denna julen var den andra sedan jag blev förälder som jag kände att jag hade en lugn och skön jul. Vi har bestämt att vi firar julen utan släkt. 
Det är lugnast så för barnen och även för oss föräldrar.
Vi mår bäst av det och det är det viktigaste för mig.
Inte hemlagad mat, hembakat vörtbröd och den där jädra dopp i grytan och stinkande brunkålen.

Hoppas ni alla har överlevt julen och har kunnat njuta av era fantastiskt fina och underbara barn. Och att ni fått fira jul på just ERT sätt och inte efter någon annans sätt.

Jag tänder alltid ett ljus, skänker en peng till BRIS och tänker på de barn som aldrig får möjlighet att fira jul, få julklappar och få vara med glada och lugna (nyktra) föräldrar.
Glöm inte dom barnen!

God fortsättning till er alla 💖