Men det glöms bort att alla barn är olika, oavsett om de har NPF eller ej.
Det finns lärare som tycker att de har minsann arbetat med dessa barn förut och då har ju det fungerat så bra. Och de har minsann fått utbildning om vad ADHD är så de vet precis hur de ska bemöta dessa barn.
Det finns rektorer som anser att barn kan nog anpassa sig, man måste ju testa först för att se om det inte fungerar. Hjälp ber man ju om först när det går riktigt dåligt.
Alltså vill de med andra ord att mina plan ska krascha istället för att sätta in förebyggande åtgärder för att förhindra en krasch
Jag som flygledare vill inte lämna mitt plan till någon pilot som inte har kunskap om hur just mitt plan fungerar.
Jag tänkte förklara litet närmare varför man inte kan säga att alla NPF-barn är likadana och kan bemötas likadant.
Jag har mitt fina plan med mig och ska låta en pilot ta över flygningen av den under flera år framöver.
Jag som har skött planet och genomfört regelbundna serviceprogram vet hur planet är byggt och hur det ska "styras" för att man ska få det på rätt kurs.
En pilot kommer in på sitt kontor för att ta emot mig. Jag räcker över vad för typ av plan jag har samt en instruktionsbok för hur planet fungerar och ska sköta för att det ska fungera felfritt.
Piloten tittar bara på utsidan av instruktionsboken och säger
-nej den där behöver inte jag. Du vet jag har flugit plan i över 20 år så jag vet hur plan ska manövreras.
Jag känner mig litet fundersam. Detta är ju ett nytt plan som inte har funnits i mer än 9 år.
-Jo men du vet, säger jag, det finns nya tekniska instrument i detta planet och instrumentpanelen ser nog annorlunda ut.
Piloten skrattar roat åt mig och skakar på huvudet
-ifrågasätter du min kompetens, undrar piloten.
-Nej inte alls, jag bara menar att det är alltid bra att titta i instruktionsmanualen innan du sätter dig i planet, svarar jag.
-Ja ja, säger piloten och tar instruktionsboken och lägger den i en hög med papper på sitt skrivbord.
Det känns litet konstigt att piloten tar det så lätt på det hela men hen vet väl vad hen pratar om.
-Jaha, ska vi gå och titta på planet då, frågar piloten.
-Ja jo det är som så att jag har en till manual, säger jag och piloten suckar djupt.
-Jaha, mer papper?? undrar piloten.
Jag känner mig lite osäker nu när jag tar fram manualen för vad som ska göras vid oförutsedda händelser för att undvika krasch eller motorhaveri.
-Det här är manualen för vad som ska göras om något går fel och planet inte reagerar som det ska när du styr det, säger jag och räcker fram manualen till piloten som tittar trött på mig.
-Vet du vad, sa piloten, jag har så många timmars flygning bakom mig och jag har klarat av många oförutsedda händelser med de vanligaste planen så nog ska jag klara av detta också. Varför skulle ditt plan vara annorlunda än de andra?
-Mitt plan har en annorlunda instrumentpanel och ibland så svarar inte planet som det ska när man trycker på de vanligaste knapparna och ibland när man ska styra höger så svänger planet åt vänster, svarar jag.
-Ja men då får man väl ta i hårdare när man ska svänga eller trycka flera gånger på knapparna tills planet gör som det ska, säger piloten.
Jag börjar få ont i magen. Detta planet är ovärderligt för mig och jag har lagt ner mycket arbete för att planet ska ha alla förutsättningar för att få komma upp i luften och navigeras till olika platser i världen.
Ska jag släppa kontrollen och styrspaken till denna piloten som inte ens verkar bry sig om hur det ska hanteras?
Piloten tittar på klockan och sedan på mig.
-Jag har många andra plan som jag ska styra i ordning så det vore bra om jag nu kunde få se planet och testa att flyga det.
Vi går ut och piloten sätter sig i planet. Jag sätter mig bredvid då jag inte riktigt litar på att piloten ska göra rätt. Det känns inte bra i magen att bara släppa taget än om mitt dyrbara plan.
Piloten startar planet och trycker gasen i botten för att planet ska snabbt upp i luften.
-Du kan inte ha så bråttom, säger jag, planet lyfter mycket bättre om du startar mjukt och planet har tid att lyfta mjukt från marken.
Planet skakar och det börjar lysa varningslampor på instrumentpanelen.
Piloten gasar på utan att lyssna på det jag säger.
-Jag tror det är bäst att du saktar ner och börjar om, säger jag, planet kan inte lyfta nu när varningslamporna blinkar.
Irriterat trycker piloten av varningslamporna.
-Jag vet faktiskt vad jag göra, ibland går det bättre om man pressar motorerna litet, säger piloten och planet far ostadigt fram på marken.
Jag inser att planet kommer inte att klara av att lyfta, det är för kort startsträcka nu.
Det kommer konstiga ljud från motorerna nu och jag ser att det ryker under vingarna. Motorerna är överhettade, de kommer inte klara av att pressas mer nu.
-Du måste stanna, säger jag oroligt, det kan sluta illa det här.
-Nu får du faktiskt sluta att oroa dig, säger piloten och drar hårt i spaken för att planet ska lyfta. Din oro smittar av sig. Om det här går fel så är det ditt fel. Du måste ha en positiv inställning annars så kommer inget att fungera.
Planet gör ett skutt upp i luften och motorerna går på högvarv för att försöka orka lyfta planet från marken. Jag inser att vi kommer att krascha.
Jag håller i mig och blundar hårt och ber för mig själv att det inte ska bli för stora skador på planet.
Planet dunsar ner på marken igen och rakt in i väggen på hangaren. Motorerna ryker, det larmar och tjuter inne i styrhytten.
Jag och piloten går ut och tittar på mitt plan. Ena vingen är tillknycklad och det läcker bensin.
-Har ni ingen brandkår på denna flygplatsen, undrar jag och springer fram med min egen medhavda brandsläckare.
-Nej nej, säger piloten, vi kan ju allt om plan och något sådant här har vi aldrig varit med om förut. Det måste vara fel på ditt plan.
Jag blir jätteledsen och sårad.
-Det är inget fel på mitt plan, jag sa ju att du skulle läsa igenom manualen. Jag tror inte att du är rätt person för att styra mitt plan. Jag vill prata med din chef.
Piloten rycker på axlarna och hämtar sin chef.
Chefen tittar på det havererade planet och undrar vad som hänt.
-Ja jag förstår ingenting, säger piloten. Jag gjorde som jag alltid brukar göra men det här planet reagerar inte som de andra planen gör på vår flygplats. Det är något fel på planet.
Chefen tittar frågande på mig.
-Nej det är inget fel på planet, det är din pilot som inte lyssnade på mig när jag berättade för hen hur planet skulle köras, säger jag och börjar bli mer arg. Din pilot har nästan totalförstört mitt plan. Vad tänker du göra för att det här inte ska hända igen, undrar jag.
-Ja jag tror vi får testa att flyga planet fler gånger, det är ju inte så farligt det som har hänt, säger chefen.
-Va, ska du låta den piloten flyga mitt plan igen? Hen gör ju helt fel.
-Du, min pilot har flera års erfarenhet av att flyga plan, varför skulle ditt behövas hanteras annorlunda än de andra, undrar chefen syrligt.
Vi har en stram budget på denna flygplats och vi kan ju inte ta in specialutbildade piloter bara för att ditt plan inte manövreras ordentligt. Vi måste testa fler gånger, vi kallar inte in annan personal om det nu inte skulle sluta med att planet kraschar. Då får vi kanske göra en annorlunda planeringen över flygningarna än vad vi brukar. Försök att inte ta det här så hårt nu. Du måste ha en positiv inställning till oss som flygplats.
Jag får med mig mitt trasiga plan hem och inser att det kommer att ta veckor att få det återställt till ursprungligt skick. Jag kommer dock inte hinna det. Planet ska tillbaka till flygplatsen igen om ett par dagar.
Jag vet att om jag inte kommer med planet i tid så kommer jag få en anmälan på mig för brott på mot det kontrakt som jag som flygledare har som skyldighet att följa.
Efter några dagar ser jag hur passagerare släpps ombord på mitt plan. Det lämnas säkerhetsföreskrifter till passagerarna. Bagaget slängs in huller om buller och piloten sätter sig nöjt vid spakarna. Samma pilot som förra gången och piloten har fortfarande inte ens öppnat de manualer som jag lämnade samtidigt som planet kom in på den nya flygplatsen.
Tja, vad säger ni?
Hade ni köpt biljetter och låtit er flygas med denna piloten?
Hade ni känt er trygga med denna flygledning och dess styrelse?
Nej det känns väl nästan som gjort för att en katastrof ska inträffa.
Och när katastrofen inträffar, då läggs ansvaret på mig, trots att jag gjort allt jag kan för att planet inte ska krascha. Jag har förberett och gjort allt för att planet ska vara funktionsdugligt.
Tänk istället att planet är ett barn, piloten är lärare, chefen är rektor och flygplatsen är en skola.
Känns det rätt att bemöta ett barn så här?
Är verkligen alla barn likadana oavsett diagnos eller ej?
Tål att tänkas på, eller hur?
 |
| Bild från uvas.se |
Så bra skrivet, så klok och tänkvärd jämförelse!
SvaraRadera