Min dröm var att vara mamma till 3 barn. Jag vet inte varför just tre barn, det kan vara när jag var jätteliten och lekte med små stenar i handen och frågade hur många barn jag ska få när jag blir stor.
Ni vet, man fyllde båda händerna med stenar, skakade händerna och när man kom till ordet stor, skulle man snabbt vända på händerna med handryggen uppåt och det antal stenar man fångade, så många barn skulle man få.
Och de flesta gånger var det 3 stenar som låg kvar.
Min kloka Alva brukar säga
-men mamma, du är ju faktiskt mamma till tre barn. Det är jag och Viggo och sedan den lilla cellen som aldrig blev klar utan blev ett missfall.
Och på det sättet har hon ju rätt. Jag har varit gravid tre gånger men min första graviditet slutade med missfall.
Jag hade ju en bild av hur jag och min familj skulle flyga runt i världen och se dess underverk. Jag och Alva skulle shoppa och sedan sitta på ett fik och småprata.
Det skulle fixas med mysiga och roliga kalas. Det skulle bli mycket bak och bjuda hem kompisar på fika.
Jag skulle fläta Alvas hår och vi skulle tillsammans med Viggo gå ut i skogen och leka indianer, låtsas att vi jagade björnar och vargar. Kanske vi skulle kunna sminka varandra alla tre så att vi såg ut som riktiga indianer.
Viggo och Alva skulle efter skolan och på helgerna springa ut och leka med grannbarnen.
Men nu blev det inte så.
Viggo vill inte flyga. Han kan ju ramla ur planet. Kalas vill han ha men bara om det kommer några stycken barn, inte bjuda för många. Alva vill helst inte ha några kalas alls. Det är för jobbigt att hålla ordning allas viljor och känslor.
-Det blir en orkan i huvudet, förklarade hon.
Vi kan gå ut i skogen om vi förbereder ordentligt men bara i max 30 minuter. Viggo är rädd för alla farliga djur och monster som kan komma och ta honom.
Och fantasin räckte inte till för att leka indianer. Låtsaslekar är svårt.
Jag fick knappt tvätta Alvas hår under flera år. Duschen gjorde ont, hårborstning var tortyr och fläta håret var uteslutet.
Det blev inga resor till några underverk. Alva och Viggo tycker att Småland är lagom att åka till. Där finns det inga krig eller farliga djur.
Att åka och shoppa är traumatiskt för mina barn. Det är många människor, det låter hela tiden och det luktar konstigt. Och ovanpå allt det så måste man stå i kö och vänta. Stå bland främmande människor och vänta. En väntan som det inte går att tidsbestämma dessutom.
Jag fick göra om hela bilden av mig själv. Jag fick söka information om hur jag skulle bemöta mina egna barn.
Jag fick lägga undan min egen längtan att ordna kalas och shoppa.
Jag fick hitta nya saker att längta efter. Saker som för andra föräldrar är självklara att det barn klarar av.
Jag skulle lära mig att bli en flygledare, fast det visste jag inte om att jag skulle bli.
Bland de första jag fick göra var att införskaffa en lamineringsmaskin och skrivare.
Jag skrev ut massor av bilder som jag sedan på nätterna (när det var lugnt på jobbet) laminerade och klippte ut och sorterade in i album. Jag köpte kardborre på metervara och klippte i lagom bitar för att kunna sätta in i dag-scheman, vecko-scheman, städ-scheman osv.
Jag köpte whiteboardtavlor och försökte strukturera upp en vardag som skulle kunna fungera i detta kaos som vi hade hemma.
Jag ska berätta mer om vart och ett av mina projekt så kanske någon annan ny flygledarmamma eller flygledarpappa kan få litet tips och inspiration.
Jag upptäckte nyttan av att ha en timstock.
Jag använde även timer på min mobil då jag skulle pröva kläder en gång och Viggo var med.
Jag sa till Viggo att jag skulle pröva kläder i 5 minuter.
Och ungen ropade högt och tydligt
-nu är det fyra minuter kvar mamma.
-nu är det två minuter kvar mamma.
-10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1, noooooolllll nu ska vi hem!!!! Mamma tiden är sluuuuuut!!!!
Kan ju säga att kläderna for av och på inne i omklädningsrummet och jag hörde hur andra kunder småskrattade åt den lille grabben som höll min mobil i båda sina små händer och koncentrerat räknade ner tiden.
Roligt från Viggo 9,5 år gammal
Jag går in till Viggo, måndag morgon och väcker honom.
-Det är dags att vakna nu Viggo, det är dags för skola.
-mamma, alltså nej, det är inte tillräckligt bra betalt.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar