Ensamma mamman i ny version: Att skapa rutiner och strukturer i vardagen är ett jädra pyssel

Strax efter att Viggos utredningar var klar, började jag brainstorma för hur våra dagar skulle se ut.
Jag läste all litteratur som jag kunde finna om autism och ADHD och fick även en hel del kunskap ifrån autismcenter för små barn.
Summan av kardemumman var att det var viktigt med så mycket fasta rutiner som möjligt, att det skulle vara förutsägbart och att barnet skulle veta vad som förväntades av hen.

Så jag lånade ritpapper av dotter och började klottra och rita över hur dagarna skulle se ut, oavsett om det var vardag eller helg.
Frukost, lunch, middag och mellanmål fick bli snarlikt på de tider som barnen hade på dagis/skola.
Jag fick också se till att det var något sånär lika för båda barnen då de hade ett extremt rättvisetänk.
Och under dessa dagar skulle jag få in den träning som Viggo behövde med påklädning, social träning, träning av grovmotoriken och finmotorisk träning samt talträning.

Att använda sig av bilder var nödvändigt eftersom han inte kunde läsa och även för att det har visat sig att barnet har lättare att förstå och förklara med hjälp av bilder.

Jag insåg även rätt snart att jag skulle behöva lamineringsmaskin, papper, skrivare, mängder med färgpatroner, magnettejp, kardborrband på metervara samt whiteboard och plastmappar.
Allt detta kostar en hel del pengar och en liten del får man tillbaka via vårdbidraget där man skriver in merkostnader.
Jag tror att det mesta lyckades jag få från Clas Ohlson för en hygglig summa.

Under all min lediga tid i nästan 2 månader höll jag på med alla dessa bilder, laminerade, klistrade, testade olika mappar för dagschema och veckoschema.

För att kunna hålla ordning på alla bilder satte jag in dom i bokmärkes böcker

Till sist så blev det som följande;
06:00 Vuxna går upp och gör i ordning sig och dukar fram frukost medans gröt och kaffe intas.
06:30 Väcka barnen (om de inte redan var vakna) och ge medicin
06:40 Frukost till barnen
07:00-07:20 TV-stund för barnen medan vuxna gör klart för kläder och ytterkläder samt skolväskor
07:20-07:40 samla ihop barnen och klä på dom samt få ut dom till bilen
07:50 lämna barn på förskola/skolan och åka iväg till jobbet
Om det var helg så var det alla punkter till kl 07:20
De var på förskola/skola/fritids från kl 8 till kl 15. De fick ju då lunch och mellis där.

Om vi var hemma en vardag eller om det var helg så var det följande;

07:30-09:00 talträning, motorisk träning i form av lekar och spel
09:30 lättare mellis
10-11 utevistelse i trädgården, träning med påklädning
11:30 Lunch
12-13:30 lek inomhus eller ute, talträning, motoriks träning
14 mellis

Vi var hemma ungefär till kl 15. Då var det litet träning för Viggo att klä av sig själv och lägga kläder på stol i hallen (han och Alva ville bara gå i underkläderna hemma)
15:30-16:30 skärmtid för barnen och jag förberedde för middag
16:30 var det dags för mediciner igen och sedan hade barnen 15 minuter "barnens stund" med vardera förälder. Under dessa 15 minuter så gjorde vi precis det som barnen ville (inom vissa ramar förstås) och ägnade dom all uppmärksamhet utan några som helst krav. Denna stunden uppskattades (och uppskattas fortfarande) av barnen och ibland ville de att vi alla fyra skulle leka tillsammans.
Efter lekstunden så hjälptes vi åt att plocka undan och sedan dukade vi bordet.
17 var det dags för middag som alltid började vid matbordet och innan man gick skulle man lära sig att tacka för maten och fråga om man fick lov att gå från bordet.
17.30-19 är det barnprogram och mys vid tv.
19-20 mediciner, läggdags med en stunds prat om dagen samt läsa godnatt saga.
Oftast somnade inte barnen förens vid 20:30.

Ett av många sorters schema som vi har testat, denna med whiteboard

Det tog 6 månader innan jag ens märkte att barnen följde rutinerna.
Det tog nästan 1.5 år innan barnen sa tack för maten och frågade om lov att få gå från bordet.
Det tog nästan 3 år innan vi justerat detta schema 4-5 gånger för att få det riktigt bra.

Jag fick även ha i åtanke att de rutiner som vi fått att funka hemma, även skulle fungera hyggligt om vi var bortresta och vilka rutiner som då var viktigast att prioritera.

Denna "mobila" schema-mapp hade vi med när vi var bortresta
och senare hade Viggo den även med till skolan

Det tar alltså mycket TID att få in rutiner, det är inget som görs i en handvändning och ibland så passar inte en viss rutin alls in och måste göras om.
Jag hade i början så stora förhoppningar om att det skulle funka efter ett par månader för "så svårt kan det väl inte vara".
Men tji fick jag!

Det blev jättesvårt eftersom jag märkte hur stora svårigheter den äldsta personen i hushållet hade att lära sig, nämligen min man.
Han hade extremt svårt för detta. Han hade ju alltid gjort på sitt sätt som hade funkat bäst för honom.
Men hans sätt gick inte alls ihop med två små barn som hade stora svårigheter i att fungera som HAN ville.
Totalkollision blev det varenda morgon när han skulle försöka få barnen till förskola.

Och i min mans frustration ingick det att ringa till mig, på mitt jobb (jag arbetade natt) och skälla på mig för att det inte fungerade hemma, att det var mitt fel att inget låg på rätt plats enligt honom.
Det hände ibland att jag grät och kände mig helt värdelös efter ett sånt samtal och fick tröstas av fina kollegor.

Nu kan det verka som min man är världens största skitstövel men det är han inte. Eller tja inte alltid i alla fall 😉
Men hade jag vetat då om hans svårigheter så hade jag förstått att jag hade lämnat alldeles för mycket ansvar som han inte kunde klara av.
Man kan säga att han hamnade i en låsning/affekt då det inte gick som han hade tänkt sig och då exploderade han.
Detta har han ju fått träna på att bli bättre på och det har han faktiskt lyckats med.

Det är en miljon gånger bättre idag eftersom att vi är medvetna om hans svårigheter och anpassar så mycket som det går så att han kan lättare följa rutinerna och strukturen som finns i vår vardag.
Han kan även finna egna lösningar ibland i det kaoset som kan uppstå och få det att fungera.

Ovanstående arbetade vi med mellan åren 2012-2015. Att det fick justeras en del var för att Alva började skolan, jag bytte jobb från natt till dag och Conny blev sjukskriven i perioder.

Ett sov-schema för maken för att vi skulle få tillräckligt med sömn
när barnen kunde vakna mitt i natten och inte somna om.

Till er föräldrar som håller på med detta just nu så rikta in er på att det tar lång tid. Ge inte upp efter några veckor och se till att nöta in rutinerna så kommer er vardag att bli så mycket lättare.
Och känn er inte misslyckade om det inte funkar på en gång.
Det kommer behövas nötas och stötas många gånger innan man finner det som fungerar för just er familj.
Och......det finns inga rätt eller fel.

Det finns bara det som funkar allra bäst för er och det är det som ni ska följa.
Skit i vad alla andra säger och tycker, som inte har den inblicken i ert liv som krävs för att verkligen förstå det jättestora arbete som ligger bakom för att få en fungerande vardag.