Det kan vara att jag jobbat intensivt, mycket intryck eller att det varit många samtal där döden ständigt finns närvarande.....idag satt i alla fall elefanten på bröstet. Djupa andetag funkade inte, mindfullness eller ens gym. Ska vända mig till tvätthögen och städningen, planera veckans att göra för att få ett annat fokus.
Samtidigt har jag tänkt tillbaka på allt som jag åstadkommit, mina barns framsteg, allt positivt som utvecklats de senaste åren.
Kramar om mig själv och lyfter fram mina starka sidor, älska mig själv och acceptera de svagare sidor som jag har.
Svaga sidor är inget negativt, inget som jag behöver ta bort eller dölja. Det tillhör liksom mig, ingår i det paketet som gör just mig. Det som gör mig till den jag är.
Och jag är idag den jag vill vara, den jag var förut. Som är glad, nyfiken, hittar på projekt och inte skäms för tokigheter.
De tyngre stunderna och dagarna får komma men jag ger dom inte lika mycket uppmärksamhet. Jag noterar dom, vet att de finns men låter dom inte ta plats.
Jag brukar säga så till mina patienter att det är okej att vara ledsen, gråta och tycka att livet är skit. Så länge man inte fastnar i det och inte får näsan över ytan igen.
Men just nu känner jag mig liten, ensam och ledsen. Saknar en famn att gömma mig i.
Så får krama om kuddar och mysa med katter (som väljer inomhus före utomhus p.g.a. snön) och hoppas att morgondagen känns lättare.
Du sluta aldrig gå
Våga lita på
De kommer leda fram till slut
Åh du det kanske tar en tid
Innan ljuset tagit vid
Innan det leder ända ut
Åh du
Ta ett steg I taget
För nu
(Sonja Alden)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar