En ny roll, ett nytt kapitel, skilsmässa

Jag har redan lärt mig att livet inte alltid blir som man tänkt sig.
Som ung var min dröm att min första kärlek skulle bli min enda kärlek som skulle vara livet ut.
Men det blev inte så......

Detta är MINA tankar, MINA känslor, MINA upplevelser och jag har rätt till dom alla.

Jag har kämpat, försökt, prövat......
Jag har varit tvungen att ge upp, att inse att det inte kommer att gå.
Inse att det inte kommer bli som jag trodde eller hoppades på.

Nånstans på vägen tappade jag bort mig själv.
Jag glömde bort vem jag är, vem jag vill vara och framför allt vem jag KAN vara.

Nu är det en ny väg som jag kommer gå och med mig har jag två barn som är beroende av att de rutiner som funnits där, rubbas så litet som möjligt. Att deras mamma fortfarande finns där och orkar gå vidare.

Jag vet att det kommer att gå bra.

Jag försöker hitta vägar ut ur sorgen, se förbi misslyckanden och tafatta försök att få något så svårt som ett förhållande att fungera.

Jag ska hitta tillbaka till mig själv nu.

Jag bränner dagböcker, slänger allt från förr som hindrar mig från att gå vidare.

Jag är nära mina barn, finns där för dom.

Jag går till mitt jobb, får stöd från vänner och kollegor samt familj.

Jag ser varken bakåt eller framåt, försöker bara att vara här och nu.

Frågar om råd när jag känner mig rådvill, söker tröst där jag kan få det.

Idag står det på pränt att det som började som en rosa dröm för 18 år sedan är över.

Jag kommer överleva det här, jag kommer att läka och jag kommer gå stark ur det här.