jävligt stolt mamma och kvinna

Jag fyllde år i lördags. Blev inte som jag tänkt det alls. Magsjuk i samma ögonblick som gäst kommer. Så jag fick snällt stanna i sovrummet och pappa som var på besök fick underhålla gäst och barnen. Dagen efter skulle pappa åka hem. Han sa att han kunde stanna men jag kände att det är lika bra att försöka överleva detta.

I måndags försov jag mig efter en natt med allt härligt som hör till magsjuka.

Men barnen så duktiga. Trots att vi var sena så erbjöd Alva sig att följa med sin lillebror till klassrummet.

Jag sitter i bilen och ser mina musketörer knalla upp för backen till skolan och känner hur jag nästan exploderar av stolthet.......och illamående 🤢

Hem och vilar upp mig så gott det går. Alva behöver rena kläder och katterna ska ha mat och rena lådor.....gu hjälper mig🥴

Men det blir gjort och sedan i säng, häller i mig vätskeersättning och blåbärssoppa.

Eller Tja....inte häller i kanske, mer droppar i mig med en matsked i taget.

Därefter upp efter nån timme för att hämta barnen igen. Tackar mig själv för att kyl och frys var påfyllt.  

Tar med mig kräkpåse även kallad elefantkondom och drar iväg till skolan

Gick bra det med. Övertalar barnen (hahahaha nja krävdes väl ingen övertalning) att idag blir det paj och pizza från frysen. Skrubbar mig som om jag skulle genomföra en större öppen hjärtoperation men här ska inga magvirus delas med till barnen.

Tack o lov för att det finns två toaletter så vi inte behöver dela då nu när smittorisken härdar runt deras mamma.

Vid läggdags är det svårt att följa alla nattrutiner. Jag mår illa och orkar nu knappt sitta upp, magen är så full med faser att jag ser något gravid ut.

Nu händer det superfina med mina barn.

Alva nöjer sig med litet kliande på ryggen och meddelar sedan att hon kan somna själv vilket hon också gör. Viggo accepterar att jag inte orkar läsa men kan sitta hos honom i fem minuter och därefter lägger jag mig.

Igår vaknade jag i tid men det märks på barnen att det är jobbigt att hålla ihop när det inte är som det brukar. Tjaffs och gnäll men jag får dom till skolan. Efter ett par timmar ringer dock skolan och får då hämta Alva som mår illa. Det visa sig senare vara ångest och inte magsjuka.

Åter skrubb för operation laga mat och köket avancerade potatisbullar och prinskorv som var lika aptitretande att laga under maksjuke-illamående som vid gravid-illamående 😏😒

Nu var det ju så att denna mamman hade velat se handbollen i lugn och ro. Så jag kör ett prov....kanske kanske kan dom somna helt på egen hand ikväll?

Ber en stilla bön 

Och HALLELUJA! Det gick !

Dock så sover jag uruselt och försover mig igen idag. Stackars barn men återigen så himla duktiga.

En för sjuk mamma, alla för att detta ska gå bra.

Och det går jättebra 🙂

Mamman åker hem och konstaterar trött att mjölk måste omförhandlas.

Så när barnen är upphämtade efter skola så stöttar dottern mig att handla det viktigaste.

Ikväll avancerade jag och gjorde korv stroganoff utan att bli lika illamående som dagen före.

Barnen somnade nu i princip själva. 

Så stolt jag är över dom två. 

Och över mig.

Som ensamstående mamma överlevde jag det som jag tidigare beundrat andra ensamstående....magsjuka.

Och jag vet varför....man har inget annat val.

Och man klarar mer än vad man tror.

Så nu ska jag lägga mig, lyssna på litet mindfullness och förhoppningsvis inte försova mig igen. 

Beundrar mina vackra tulpaner jag fått av min farbror och orkidé från pappa och mamma 

Kämpa på därute alla fina och framför allt alla NPF- föräldrar som kämpar med att få barn till skolan efter jullov💞💞🙏🏻