onsdag 4 maj 2022

En hyllning

Jag var ute och körde och såg poster för tv-serien powerwomen. 

Jag kommer inte ge mig in i den diskussionen kring hur tillvida de är powerwomen eller inte.

Men jag vill hylla alla dom som inte har en tv-show, förmögenhet, kändisskap eller garderob i storlek som ett större vardagsrum och som kämpar utanför strålkastarljuset. Som sällan eller rent av aldrig får ett erkännande för det dom gör.

Till den ensamstående mamman där pappan till barnen inte engagerar sig.

Du kanske köper julklappar/födelsedagspresenter från honom till barnen för att de inte ska tro att han inte bryr sig om dom. När de är tillräckligt stora för att förstå hur det ligger till, sörjer du med dom och finns där. Du får ta rollen som både pappa och mamma under vardagens alla situationer.  

Du skulle så gärna vilja ha ett förhållande, uppleva kärleken igen men inser att det är inte helt lätt att hitta någon som vill ha hela paketet med barn på köpet. Hitta någon som förstår att barnen kommer alltid gå först. 

Hur ska man kunna träffa någon när det inte finns barnvakt så att du kan ens gå ut. 


Till den ensamstående mamman där pappan engagerar sig med sånt som är "roligt" och har barnen varannan vecka. 

Du som måste tjata för att han ska ta ansvar. Du kan aldrig vara helt ledig. När du är barnfri jobbar du extra pass för att få ekonomin att gå runt. På kvällen är du för trött för att orka göra något annat än att sitta i soffan och just där och då saknar du dina barn. 


Kvinnan som är i en relation med en mebis, som sköter allt och får skulden för ALLT. 

Som vänder ut och in på sig själv för att det ska fungera. Du slits mellan tankar om du ska stanna kvar eller lämna, om du klarar dig ekonomiskt om du lämnar honom, hur barnen kommer må, vart du ska ta vägen och vart ska du bo.

Till kvinnan som alltid lägger dig med dåligt samvete 

Som inte får tiden att räcka till

Som kämpar mot samhällets fördommar.




Till kvinnan som går upp varje morgon och kör på med livets alla måsten trots att hon egentligen bara vill ligga kvar i sängen och gråta av trötthet.


Till kvinnan som är utbränd, utmattad, deprimerad, helt jävla slut, men ändå försöker LEVA


Till kvinnan som behöver be om pengar och matkassar från organisationer.


Till kvinnan som ber om hjälp, om och om igen trots att du oftast inte får något. Men du försöker ändå


All kärlek och kraft till er. Ni är starkare än ni tror.








1 kommentar: